Avsnitt 2:
Några gånger om året åker hon till sin mormors gravsten, står där och undrar vad hon ska tänka.
Det smakar fel i munnen att kalla henne för mormor, för hon var aldrig det, aldrig hennes; bara hennes mammas mamma, och knappt det. Hon tänker att kyrkogårdar är minnesplatser, och att det känns absurt att försöka minnas någon man bara känner genom någon annans minnen.
Hon tittar på sin mamma, och tänker att hon nog inte ens vill minnas. När mamman var 17 så lyckades mormorn ta sitt liv och försvinna från jorden, vad hon inte visste var att hon tog delar av mammas liv med sig.
Hennes mamma kallas för maskrosbarn, och hon kommer nog aldrig att vara tillräckligt trasig för att förstå vad det verkligen betyder.
Det smakar fel i munnen att kalla henne för mormor, för hon var aldrig det, aldrig hennes; bara hennes mammas mamma, och knappt det. Hon tänker att kyrkogårdar är minnesplatser, och att det känns absurt att försöka minnas någon man bara känner genom någon annans minnen.
Hon tittar på sin mamma, och tänker att hon nog inte ens vill minnas. När mamman var 17 så lyckades mormorn ta sitt liv och försvinna från jorden, vad hon inte visste var att hon tog delar av mammas liv med sig.
Hennes mamma kallas för maskrosbarn, och hon kommer nog aldrig att vara tillräckligt trasig för att förstå vad det verkligen betyder.